Dela sidan på sociala medier

Förstudie om behov av
läkemedelsrening i Halmstad klar

Laholmsbuktens VA (LBVA) beviljades hösten 2021 cirka 1,9 miljoner kronor i bidrag av Naturvårdsverket för att genomföra en förstudie om rening av läkemedelsrester och andra organiska mikroföroreningar. Syftet med förstudien har varit att generera underlag för beslut om behovet av läkemedelsrening på Västra strandens avloppsreningsverk i Halmstad samt hitta lämplig teknik för ett eventuellt avancerat reningssteg.

Cirka 80 000 personer är idag anslutna till Västra strandens avloppsreningsverk. Förutom att reningsverket tar emot kommunalt spillvatten så är även ett antal verksamheter anslutna till verket, bland annat Hallands sjukhus Halmstad samt en av Försvarsmaktens brandövningsplatser som inte längre används.

När avloppsvattnet har renats på Västra strandens avloppsreningsverk transporteras det vidare via en underjordisk kulvert till Nissans mynning som är mottagare (recipient). Därefter rinner vattnet vidare ut i Laholmsbukten.

Tydliga tecken på mänsklig påverkan

Laholmsbukten har under lång tid visat tydliga tecken på mänsklig påverkan. Den ekologiska statusen är måttlig och den kemiska statusen är ”ej god” enligt VISS (Vatteninformationssystem Sverige). Det är en anledning till att man valde att göra förstudien vid Nissans mynning för att undersöka om det finns behov av läkemedelsrening på Västra strandens avloppsreningsverk i Halmstad.

Förstudie i sex delprojekt

Förstudien genomfördes i sex delprojekt.

Delprojekt 1 innehöll en kartläggning av LBVA:s målsättningar med projektet samt en teknikscreening där relevanta tekniker beskrevs och jämfördes med fördelar och nackdelar inom kategorierna arbetsmiljö, utsläppsvärden, koldioxidutsläpp, energiförbrukning, resurser, kostnader och ytbehov.

Delprojekt 2 utfördes genom provtagning varje månad på inkommande och utgående avloppsvatten från Västra strandens avloppsreningsverk, samt kvartalsvis provtagning på slam och i recipienten för analys av 39 olika mikroföroreningar, där både läkemedelsrester och andra typer av ämnen ingick. Resultatet från analyserna visar att mellan tre och sex kilo mikroföroreningar når Västra strandens avloppsreningsverk varje dygn, varav 80 % utgörs av ämnena paracetamol och ibuprofen, som finns i vanliga värktabletter, samt bensotriazol, som används i disktabletter och som korrosionsinhibitor. Resultaten visade också att det från Västra strandens avloppsreningsverk varje dygn släpps ut mellan 0,2 och 0,5 kilo mikroföroreningar i Laholmsbukten. Dessa mikroföroreningar består av ämnen som sedan tidigare är kända som svårnedbrytbara i konventionella reningsverk, så som oxazepam, karbamazepin och diklofenak. Genom att utvärdera reduktionen av mikroföroreningar över reningsverket kan man konstatera att Västra strandens avloppsreningsverk har en begränsad kapacitet för att avlägsna läkemedelsrester och andra mikroföroreningar: av de 39 analyserade ämnena reducerades 18 ämnen som högst till 5 % och 15 av dem reducerades som högst till 20 %. Ett stickprov på avloppsvatten från Hallands sjukhus i Halmstad har också tagits under projektet och analyserats för mikroföroreningar. Resultatet från den analysen visar att avloppsvattnet från sjukhuset den dagen bidrog med cirka 2,3 % av den samlade belastningen av mikroföroreningar till Västra strandens avloppsreningsverk, och att avloppsvattnet från sjukhuset innehåller höga halter av antibiotika som är kopplade till multiresistenta bakterier.

I delprojekt 3 studerades spridningen av läkemedelsrester från Västra strandens avloppsreningsverk i recipienten (Nissans mynning) genom modellering. Modelleringen av provtagningstillfällena visade att utsläppet från Västra strandens avloppsreningsverk står för en signifikant andel av mikroföroreningshalten i Nissans mynning. Riskbedömningen visade att ämnena citalopram, oxazepam och diklofenak innebär hög risk (riskkvot högre än 1) vid provpunkt P1, medan ämnena sulfametoxazol, klaritromycin, erytromycin, sertralin och furosemid innebär måttlig risk (mellan 0,1 och 1).

Delprojekt 4 och 5 omfattade teknikval och kostnadsuppskattning för läkemedelsrening. Utifrån en primär bedömning ansågs ozon- och GAK-filterbaserade tekniker mest lämpliga för Västra strandens avlopps-reningsverk och processdesign gjordes för tre teknikkombinationer; ozon följd av sandfilter, enbart GAK-filter och ozon följd av GAK-filter.

Resultatet från designen av de olika teknikkombinationerna visade att ozonering följd av GAK-filter kräver störst ytbehov, följd av enbart GAK-filter. Skillnaden mellan ozonering följd av sandfilter och ozonering följd av GAK-filter är inte så stor, på grund av ytbehovet för sandfiltret. När det gäller övriga utvärderingsparametrar så är den direkta energiförbrukningen högre för ozonering än för GAKfilter. Utifrån utsläpp av koldioxidekvivalenter är ozonering och GAK-filter jämförbara om nordisk residualmix används för beräkningarna. Vid kombination av ozonering och GAK-filter kandriftkostnaderna begränsas genom att inställningarna för de båda processtegen kan optimeras, vilket kan ge en längre gångtid för GAK-filtret. Det gör att driftkostnaderna för de tre alternativen är jämförbara, framför allt om elpriset antas till 1 kr/kWh. Investeringskostnaderna för ozonering och GAK-filter är högst (cirka 61 Mkr), följd av GAK-filter (cirka 45 Mkr) och ozonering och sandfilter (cirka 31 Mkr).

De olika teknikkombinationerna har poängsatts i en utvärderingsmatris utifrån det beräknade resultatet för respektive utvärderingsparameter. Där till har de olika utvärderingsparametrarna viktats utifrån betydelse för LBVA. Resultatet från denna multikriterieanalys visar att GAK-filter och ozon följd av GAK-filter är de två mest fördelaktiga teknikerna. Mellan de två alternativen finns det aspekter som att driften av anläggningen och eventuellt bromatbildning skiljer sig från varandra. GAK-filter har som fördel att tekniken är enkel att drifta, låg direkt energiförbrukning, ingen risk för bromatbildning samt något lägre investeringskostnad jämfört med ozonering och GAK-filter.

Nackdelen för GAK-filter är att anläggning har mindre flexibilitet och färre möjligheter för driftoptimering. Ozonering följd av GAK-filter har som fördel den redundans och flexibilitet det medför att ha två tekniker för rening av mikroföroreningar från avloppsvatten. Risken för bromatbildning minimeras också på grund av att en lägre ozondos kan användas. Nackdelen blir en högre investeringskostnad och en mer komplex anläggning med fler komponenter som kan kräva större tillsyn och underhåll.

Delprojekt 6 har fokus på kunskapsspridning av förstudiens resultat och en kommunikationsplan har tagits fram inledningsvis. Arbetet inom detta delprojekt kommer att fortsätta efter att rapporten slutförts.

Slutsats

Förstudien utgör ett beslutsunderlag för LBVA inför ett eventuellt införande av avancerad rening av avloppsvatten för reduktion av läkemedelsrester och andra mikroföroreningar. Riskbedömningen för recipienten konstaterar att några av de analyserade ämnena kan utgöra höga och måttliga risker för recipienten och att ett eventuellt läkemedelsreningssteg kan bidra till ett minskat utsläpp av mikroföroreningar och risken för recipienten. Samtidigt bör beslutet om införande av ett läkemedelsreningssteg tas i relation till ett helhetsperspektiv inom och mellan VA-organisationer i Sverige för att prioritera investeringar för läkemedelsrening i lämpliga avloppsreningsverk och recipienter.

Läs hela rapporten här Pdf, 7.5 MB.